Direktlänk till inlägg 25 december 2013
För 8 år sedan låg du varmt in bäddad i en trygghet,en trygghet där hjärtat slår och inget kan hända dig..trodde jag.
För 8år sedan kände jag hur du knuffade till mig då och då när jag låg fel och du inte fick plats. När torkskåpet var på då somnade du lungt och tryggt och tillsammans kunde vi vila.
Kärleken var enormt stor och offatbarheten om jag jag skulle få bli mamma igen efter 13 år.
Att jag och Jimmy skulle få enn kärleksbarn.
vi ordnade allt in i de minsta detalj. jag kunde känna livet som hade börjat ta form för oss
E ny resa att ta del av.så blev de men resan vart en mardröm...
På något sätt kände jag ju under graviditeten att de var något som inte va bra...detta relaterade tillmin oro och många ultraljud gjordes dom hittade en tumör på livmodern en så kallad "Myom" stort som ett barnhuvud blev de. jag hade ont och tidiga sammandragningar.
Denna tid åkte jag in för smärtor i buken de kände som jag skulle föda dig...men de hittade inget. dom gav mig voltaren tablett och jag sov med dig imagen i 2 timmar på förlossningen. allt va bra sa dom. jag grät..jimmy frågade om de kunde sätta igång de istället (V:37 plus 4 ) men nej så gör man inte.
jag åkte hem ..med större oro jag hade fruktansvärda smärtor...jag tror du led där inne de måste du gjort ..en döds panik av något slag. min oro vart tilltagande men 15 januari 2005 tyckte jag att magen var stenhård... den 16 januari började jag chatta på en sida gravid.se där jag sa att jag inte känt han röra på sig men att de säkert va trångt...skulle ju födaden 18 januari.
alla därinne sa ÅK IN du måste känna något...allt vart svart jag sov inte påhela natten och den 17 januari åkte vi till förlossningen...jag skämdes....här kommer vi igen---- blev mött av en barnmorska som hette agneta... maskiner efter maskiner rullades in.... fler åh flera läkare kom in... ser att jimmy börjar gråta...jag vänder mig om och tittar på ultraljuds skärmen... han ligger alldeles stilla....... en överläkare kommer in alldeles kall i sin ton.. "NI" vet vad detta innebär...er son är DÖD ...just de ordet ekar högt död.... jag skriker NEJ NEJ han lever nog jag får nog igång hans hjärta under förlossningen... jag känner han sparka....men allt vvar en lögn...... jag ville inte genomgå detta...jag ville inte få ett dött barn...vihade väntat i 9 månader...man kan inte bara död då!!!!!!!!!!
Jag saknad dig min son ett liv som kom medn vände om..jag kämpade för all min kraft att du skullefå komma...du kom men hade redan lämnat oss i min trygga mage..... magen äringen trygghet de vet jag nu de är en plats där allt kan hända när ett litet liv ska ta form...de spelar ingen roll att de gått över kritiska veckorna eller att man är frisk själv...precis allt kan ske...
jag fick de i min famn och minnnen från de sitter kvar i mig omkring mig...föralltid är du med mig ...
//mamma
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 | 6 |
7 |
8 | |||
9 |
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 | 26 | 27 |
28 |
29 | |||
30 |
31 |
||||||||
|