Tiden står väl liksom inte still eller? Jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på min första chef  som jag hade i företaget...hon värmer mitt härta och har hjälp mig så mycket genom en svår tid i livet. Jag tänker på en kollega eller 2 som även dom fanns där och stöttade på sitt sätt genom min kris då jag tappade förstådendet när min son dog.

Även min bästa vän som känner mig från topp till tå finns där för mig å jag för henne...minns hur du tog med min dotter på roligheter för att komma bort från de jobbiga hemma  och att du alltid ringde mig även om jag inte orka prata ...du gav inte upp. ÄLSKAR dig Titti

När jag fick bli fru Nore och dela hela mitt liv med den person som jag känner betyder så oerhört mycket för mig.... tänk att de är 8 år sedan ...... allt kryper iväg...jag önskar ibland att tiden fick rulla tillbaka å att man fick leva som man gjorde förr ..man arbetade för att få mat på bordet å de gjorde man på sin gård..... nu är allt ekonomi hit å dit arbte eller inte arbete osv.....

det kryper iväg........ även mina barn blir äldre vilket är fantastiskt att se hur dom utvecklas...och hur olika var och en av dom är

Min minsta lille kille han är ju inte så liten han heller..herregud snart ska även han börja skolan ...jag blir helt galen på vart tiden tar vägen..........................................

Den här tiden på året är alltid en betyngade tid för mig...jag mår inte alls bra. Mentalt psykiskt är jag ostabil. Mer än vad jag brukar. Året som gått har inneburit en del kamper och en massa glädje givetvis. Alla dagar jag får ta del av är jag så tacksam för. Jag har vänner men ingan riktiga vänner som finns där och kommer över spontant å säger hej jag ville bara ge dig en kram å se hur du mår....många finns där via sms eller mail eller på facebook. 

Men INGEN som faktiskt spontant kommer ....jag är sjuk och har varit de i 2 år nu. en ständig kamp mot den förbaskade cancern....men skam den som ger sig.....jag är inte av den sorten som ger upp även om jag många gånger TRO MIG velat kasta in handduken....men de är mina barn och min man som fått mig att se livet med dom....samt min mamma.

Men jag fick även där besked om att hon nu fått leukemi   jag ogillar alllt å hela mitt liv raseras med buller och brak.....men min mamma har lärt mig att kämpa å det vet jag att hon gör oxå.

Mitt barn dog jag klev upp å blev mamma en tredje gång fjärde gång och femte gång.....tuffa känslor och sorgen fick kliva åt sidan.....men nu står jag här med allt ...å känslor som svallar i översvämnings gräns...men ge upp nej nej ALDRIG.

Syskon ja de har jag men på avstånd..min mamma och min bonus pappa är däär finns där men nu när hon blivit så sjuk är jag där och stöttar...ÄLSKAR DIG mamma

Jag har lärt mig att vara en kärleksfull person som omger just fina känslor...jag orkar inte höra tjaffs å gnäll....jag orkar inte med orättvisor och banala saker som får andra att känna sig mer behövd....

Jag tycker att alla vi individer är viktiga på vårt sätt. även om jag inte skulle vara den rätt mentala personen för dig så är jag de för någon annan....tänk även på att vi vet inte vad alla har med sig från sin uppväxt eller sin tid

Mina rekomendetioner är att VA SNÄLL och trevlig mot varandra ...prata fint och lova att inte ge kritik på fel sätt, för ord sätter djupa sår resten av livet. jag har med mig många ord från olika individer som alltid finns med mig på ont faktiskt...jag önskar att de aldrig sagts på de viset.

Men jag har  lärt mig älska livet idag just nu ....och dig

// blogg        

Tänk att livet här är så tufft. Varför ska alla runt mig få den där hemska sjukdomen???varför ska man få hjärtat i halsgropen. VARFÖR just jag vi? Tiden tickar å för varje dag närmar vi oss de dä som när bortom oss. Många rycker på axlarna och tänker nog att jaja de där är ingen som vet något om så oroa dig inte i förväg.

Men visst är de bra underligt hir vi mentalt är uppbyggda som individ. Jag vet VET att vi kan gå igenom så mycket men ändå andas vi ovanför vatten ytan. Jag har hål i mitt hjärta ett tomrum som aldrig går att fylla igen. Men de tomrummet är på väg att tömmas totalt...min fina fina mamma. Älskar dig och jag är evigt tacksam för allt du gjort för mig. Jag står här idag och du finns alltid där...jag ringer du svarar...jag frågar du svarar...men den där dagen då de slutar river inombords...vart ska jag då vända  mig ??? Du ger mig så bra råd älskade mamma ♡