Känner en så otroligt tyngd just nu. Varför? Ja om jag nu e visste. Livet rullar ju på. Sa precis de idag till min äldsta dotter ...tänk snart är denna dag över. Varför går tiden....varför är jag här? Stressar mig genom livet med sjukdomen och alla tillbehör. Oroar mig för vad som ska ske....varför då? Va i nuet säger jag ofta. Å jag försöker verkligen tänka så. Varför ska jag oroa mig över något jag inte kan göra något åt? Eller varför ska jag tänka på de som  är förbi ...de är för gånget.  En spå dam sa till mig: Åsa du måste lägga locket på å gå vidare. Ditt liv har fastnat i många år så de är dax att ha med dig de ....men lägga locket på.

Till en början vart jag ledsen å sa att jag kommer aldrig kunna lägga "locket" på när de gäller min son Engel .  Han ska leva vidare med mig alltid. Men de gör han ju han finns alltid med dig ......å de hon menade va att släppa taget om sorgen å låta  engel få frid i kärleken å med honom i hjärtat se livet du har nu. För visst vill jag leva med mina barn och min man. 

Tack För att jag blev din mamma Engel  Tack för att jag fick känna min sorg och kärlek och livet med tacksamhet. Tack Gabriel mitt hjärtbarn för att du lärt mig omvårdnad å vad ömhet och empati är. Tack Tindra för du gett mig tron på ett liv med glädje och utforskande. ..tack melker  för du gett mig kärlek och mjukheten. TACK emelie  för att du gett mig tron på att jag är vacker å stark...Tack Jimmy för att du visat mig vägen om ett liv tillsammans och att kärleken är störst när den prövas som mest. Tack cancern  som gett mig synen på de viktigaste här å nu ♡ Tack mamma för du gett mig mitt liv. Älskar er alla 

Nu mörknar lördags kvällen och barnen somnat. Jag lyssnar på relax musik å dricker vatten. Ser mig omkring blundar och andas. Smärtorna i buken tilltar kraftigt nu kan jag gråta. ...de gör ont ända in i hjärtat. 3 år har jag plågats med smärtan medicinering som hjälper mig att känna frid. Jag vill inte ha de så här. Idag kände jag domningar uti fingrarna....ni vet så där som de kan kännas när en fot somnat till. De högg till i höger bröst å jag tryckte till de blev lite bättre dånå smärtan försvann.

Vad kan de va? Sist jag kände så svimma jag av smärta på jobbet å vakna upp i en ambulans britts. Men jag biter ihop ett tag till. Jag har så mycket att se framemot. Snart e de avslutning både för skolorna å förskolorna. Min minsta slutar förskolan för gott å ska till hösten börja i förskoleklass i skolan. Tänk vad åren går å jag e tacksam. Till hösten ska jag bli mormor  å de är spännande. Jag ser fram emot att min första  ska få bli mamma. De är något visst med att få bli de. Nu ska jag försöka ta en stunds läsning. Innan jag umgås med min stora ♡ 

Ta hand om er där ute och lev här å nu för u morgon kan de vara försent //