Hej 

satt och läste lite på webben..Och hittade lite om cocosolja. Jag älskar cocosolja...brukar mestadels använda de under sol och sommar på huden men nu fick jag svaret på hur bra de verkligen är.....

Vad är egentligen tid och rum? Jag funderar mycket och är nog en stor grubblare. De är både på gott och ont faktiskt.

Livet ger oss erfarenheter och lärdomar i de som är just livet. Men varför dör vi när vi som mest VET och har så mycket kunskap och erfarenhet? Varför är vårt liv uppbyggd så? Vem var de som kom på de våran art och att vi skulle leva en medel längd på 0-85 år ...sedan dö komma till något vi inte vet..... Döden var för mig innan Engel dog något läskigt och svart mörkt jobbigt tungt. Men när mitt barn dog så vände min syn...inte skulle ett barn behöva dö och vara i de där jobbigt tunga läskiga.... De vart ljust vackert och ett ställe vi alla får stanna åh må bra på. Ett ställe där vi accepteras av alla. Att vi är nyfikna på varandras kunskaper och vi tar till vara på varandras egenskaper och tillsammans Höör vi en bättre tid där ovan <3 

Mitt barn min son...de gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta att jag aldrig fick chansen att uppleva dig här...att aldrig få se vem du var i personlighet. Jag vet hur du fungerade i magen i 9 månader långa...hur du sparka till mig på revbenen när jag låg konstigt. Du var full av liv och vilja....men den blev för kort. Vad hände? Hade du ont? Led du? Jag får så ont i magen av att veta att du somna in i magen utan att jag kände något alls ;( gråter "snyft" 

Till er alla som inte fått detta i era liv som aldrig i er vildaste fantasi kan förstå hur det är att leva med detta sida vid sida.... Att minnas en förosslingar som var outhärdlig smärta inte bara att de gör ont att föda utan även att veta att de barn som man längtat efter är död man får inte med sig de hem den smärtan att leva med av minnen gör så jävla  ont. Förbannade liv som gör att sådant sker...... Även om de gått 8 år snart 9 så finns ju ärret kvar de lever med mig konstant.... 

Livet känns jobbigt  jag försöker andas ge mina levande barn all kärlek men när kvällen kommer och jag är helt ensam då kommer min smärta fram....de gör ont ännu 

// Åsa