Tänk att livet här är så tufft. Varför ska alla runt mig få den där hemska sjukdomen???varför ska man få hjärtat i halsgropen. VARFÖR just jag vi? Tiden tickar å för varje dag närmar vi oss de dä som när bortom oss. Många rycker på axlarna och tänker nog att jaja de där är ingen som vet något om så oroa dig inte i förväg.

Men visst är de bra underligt hir vi mentalt är uppbyggda som individ. Jag vet VET att vi kan gå igenom så mycket men ändå andas vi ovanför vatten ytan. Jag har hål i mitt hjärta ett tomrum som aldrig går att fylla igen. Men de tomrummet är på väg att tömmas totalt...min fina fina mamma. Älskar dig och jag är evigt tacksam för allt du gjort för mig. Jag står här idag och du finns alltid där...jag ringer du svarar...jag frågar du svarar...men den där dagen då de slutar river inombords...vart ska jag då vända  mig ??? Du ger mig så bra råd älskade mamma ♡