Den här tiden på året är alltid en betyngade tid för mig...jag mår inte alls bra. Mentalt psykiskt är jag ostabil. Mer än vad jag brukar. Året som gått har inneburit en del kamper och en massa glädje givetvis. Alla dagar jag får ta del av är jag så tacksam för. Jag har vänner men ingan riktiga vänner som finns där och kommer över spontant å säger hej jag ville bara ge dig en kram å se hur du mår....många finns där via sms eller mail eller på facebook. 

Men INGEN som faktiskt spontant kommer ....jag är sjuk och har varit de i 2 år nu. en ständig kamp mot den förbaskade cancern....men skam den som ger sig.....jag är inte av den sorten som ger upp även om jag många gånger TRO MIG velat kasta in handduken....men de är mina barn och min man som fått mig att se livet med dom....samt min mamma.

Men jag fick även där besked om att hon nu fått leukemi   jag ogillar alllt å hela mitt liv raseras med buller och brak.....men min mamma har lärt mig att kämpa å det vet jag att hon gör oxå.

Mitt barn dog jag klev upp å blev mamma en tredje gång fjärde gång och femte gång.....tuffa känslor och sorgen fick kliva åt sidan.....men nu står jag här med allt ...å känslor som svallar i översvämnings gräns...men ge upp nej nej ALDRIG.

Syskon ja de har jag men på avstånd..min mamma och min bonus pappa är däär finns där men nu när hon blivit så sjuk är jag där och stöttar...ÄLSKAR DIG mamma

Jag har lärt mig att vara en kärleksfull person som omger just fina känslor...jag orkar inte höra tjaffs å gnäll....jag orkar inte med orättvisor och banala saker som får andra att känna sig mer behövd....

Jag tycker att alla vi individer är viktiga på vårt sätt. även om jag inte skulle vara den rätt mentala personen för dig så är jag de för någon annan....tänk även på att vi vet inte vad alla har med sig från sin uppväxt eller sin tid

Mina rekomendetioner är att VA SNÄLL och trevlig mot varandra ...prata fint och lova att inte ge kritik på fel sätt, för ord sätter djupa sår resten av livet. jag har med mig många ord från olika individer som alltid finns med mig på ont faktiskt...jag önskar att de aldrig sagts på de viset.

Men jag har  lärt mig älska livet idag just nu ....och dig

// blogg