Denna tid på året känns som en ända stress period. Varför ? Är det inte en tid  där vi ska tänka extra på nära och kära med extra omsorg och kärlek? Är det inte en tid på årets sista dagar som man ska luta sig tillbaka och känna tacksamhet för det här året som man fått tagit del av? Jag har tänkt otroligt mycket på alla där ute som inte har tak över huvudet,mat på bordet , en varm säng att krypa ner i. Barn som inte har familjeförhållanden på de positiva sättet utan de lever i ständigt oro,rädsla,sorg. Jag får så ont av att se hur vårt Sverige är på väg i botten av att se individerna,medelklassen, arbetslösa,hemlösa,sjukskrivna mm...... Utan de som redan HAR vill HA ännu mera. Vad ska ni med allt ni tar? Ni kommer lämna allt bakom er när ni är borta. Vill ni inte känna FÖR medmänniskan? 

Jag har har lovat mig själv att om jag får något till övers skall jag skänka allt till behövande. De vore en ära att få ge till dom som mer behöver det mer än mig. Att få känna i hjärtat att jag kan finnas där för andra. 

Just nu har jag något att kämpa för själv ... Eller det har jag väl alltid ...min sorg efter mitt barn som inte längre lever med mig här. Ett barn med hjärtfel ,ett barn med andnings svårigheter och min cancer och min ultrevös kolit sjukdom (tarmsjukdom) 

Men till er alla där som känner en förtvivlan ......jag gör så gott jag kan OM jag kan ...... All kärlek till er och massor av värme önskar jag er alla