De var ju inte tänkt att livet skulle bli så här. Jag skulle hellre velat ha kalas hemma. Hellre sett dig le och skratta tillsammans med oss. Jag vill inte gå till en kyrkogård. JAG HATAR MITT LIV för att de blev så här. Jag vill leva med dig hos oss.

De gör du men av sorg och saknad,av minnen som jag om åh om igen får  upp...minnen jag får ge till dina syskon och ser åren gå......

De va inte tänkt så här...gråter inombords....jag är inte samma Åsa jag är inte samma mamma jag var då.....den dog med dig....men jag kämpar på åh de för jag för dina syskon..jag älskar dom så de gör ont.

Ibland är jag FÖR överbeskyddande...de rår jag inte för....jag vet så väl hur ont de gör att förlora ett barn...att få gå till en kyrkogård och minnas sitt barn......

Jag älskar dig i djupet i mitt hjärta och  ser stjärnan som lyser upp himlavalvet...där någonstans ser jag dig och mina tårar trillar...ser du ljuset jag tänder åt dig så du hittar hem? 

Din  mamma Åsa