Känner en så otroligt tyngd just nu. Varför? Ja om jag nu e visste. Livet rullar ju på. Sa precis de idag till min äldsta dotter ...tänk snart är denna dag över. Varför går tiden....varför är jag här? Stressar mig genom livet med sjukdomen och alla tillbehör. Oroar mig för vad som ska ske....varför då? Va i nuet säger jag ofta. Å jag försöker verkligen tänka så. Varför ska jag oroa mig över något jag inte kan göra något åt? Eller varför ska jag tänka på de som  är förbi ...de är för gånget.  En spå dam sa till mig: Åsa du måste lägga locket på å gå vidare. Ditt liv har fastnat i många år så de är dax att ha med dig de ....men lägga locket på.

Till en början vart jag ledsen å sa att jag kommer aldrig kunna lägga "locket" på när de gäller min son Engel .  Han ska leva vidare med mig alltid. Men de gör han ju han finns alltid med dig ......å de hon menade va att släppa taget om sorgen å låta  engel få frid i kärleken å med honom i hjärtat se livet du har nu. För visst vill jag leva med mina barn och min man. 

Tack För att jag blev din mamma Engel  Tack för att jag fick känna min sorg och kärlek och livet med tacksamhet. Tack Gabriel mitt hjärtbarn för att du lärt mig omvårdnad å vad ömhet och empati är. Tack Tindra för du gett mig tron på ett liv med glädje och utforskande. ..tack melker  för du gett mig kärlek och mjukheten. TACK emelie  för att du gett mig tron på att jag är vacker å stark...Tack Jimmy för att du visat mig vägen om ett liv tillsammans och att kärleken är störst när den prövas som mest. Tack cancern  som gett mig synen på de viktigaste här å nu ♡ Tack mamma för du gett mig mitt liv. Älskar er alla 

Nu mörknar lördags kvällen och barnen somnat. Jag lyssnar på relax musik å dricker vatten. Ser mig omkring blundar och andas. Smärtorna i buken tilltar kraftigt nu kan jag gråta. ...de gör ont ända in i hjärtat. 3 år har jag plågats med smärtan medicinering som hjälper mig att känna frid. Jag vill inte ha de så här. Idag kände jag domningar uti fingrarna....ni vet så där som de kan kännas när en fot somnat till. De högg till i höger bröst å jag tryckte till de blev lite bättre dånå smärtan försvann.

Vad kan de va? Sist jag kände så svimma jag av smärta på jobbet å vakna upp i en ambulans britts. Men jag biter ihop ett tag till. Jag har så mycket att se framemot. Snart e de avslutning både för skolorna å förskolorna. Min minsta slutar förskolan för gott å ska till hösten börja i förskoleklass i skolan. Tänk vad åren går å jag e tacksam. Till hösten ska jag bli mormor  å de är spännande. Jag ser fram emot att min första  ska få bli mamma. De är något visst med att få bli de. Nu ska jag försöka ta en stunds läsning. Innan jag umgås med min stora ♡ 

Ta hand om er där ute och lev här å nu för u morgon kan de vara försent // 

Hur påverkas vi av livet när de står till sin spets? Jag menar hur känns livet när man får det till sig? Jag kan ju bara svara på mina egna värderingar och upplevelser kring Tragiska saker som skett i mitt liv hitentills. Fick många gånger frågan "Hur orkar du"? men vad har jag för val?  Har jag valmöjligheter hade jag valt annat en detta.

Prövningar får alla på olika sätt. Hur mitt liv påverkats av det jag har fått är tungt att bära med sig. Att förlora ett barn är det värsta jag varit med om. Jag trodde jag skulle bli psykiskt sjuk...jag trodde aldrig att jag skulle återvända att se glädjen åt livet här. Men det gjorde jag... allt för att jag hade en man som fanns där och min dotter, samt att jag året efter fick ett levande barn. Han hade Hjärtfel å livet gick i spillror igen, skulle vi få behålla honom eller skulle även han dö ifrån oss? han blir 9 år i maj å mår bra men den ständiga rädslan lever som en enorm vägg tänk om jag får vara med om det igen fast på ett annat sätt efter några år... då blir jag nog psykiskt sjuk tänker jag. Man vet ju aldrig eller hur?

Efter honom fick jag ju 2 barn till och efter den sista började jag blöda och fick mag smärtor åkte in till sjukhuset där de ville ta bort hela livmodern. Sagt å gjort opererades den bort å myomet jag hade haft under alla graviditeter  fann dom cancer i. Men tack å lov att den är borta nu..... Men tji ropar man inte för tidigt har jag lärt mig.....

Jag började blöda i ändtarmen i min avföring. Tarm cancer konstaterades ,,metastaser som kommit från den biten dom tagit bort..... Nu har jag mediciner varje dag å kontrollerar mina värden och gör konstanta undersökningar till och från.

Men jag lever ... med brustet hjärta med min sjukdom...jag fick även konstaterat att jag hade en hudsjukdom där de va 10% större risk att jag får hudcanser. TACK för den smällen ... japp så e de ... tar mediciner för de nu oxå.

Nu är de stopp ... NIX fick veta att min största livsstöttepelerae min mamma fått kronisk Leukemi.

NU slutar jag leva .... varför ska allt ske nu.. min mamma är mitt allt hon ger mig ju råd och tips på hur jag ska välja saker i mitt liv hur jag ska göra den där maträtten eller hur jag ska tänk när de sker något jobbigt. "Gråter"

Ja dessutom ska jag nu se livet glatt jag har ju 4 barn som jag måste ge livets glimtar till och inte ge dom negativa saker...de är ju inte deras fel att jag fått detta i mitt liv <3

Men får jag här och nu skriva "HELVETES JÄVLA PISS LIV" dessutom en pappa  som jag haft som dött han finns inte där .. fast han lever .. men det är tur jag har min mamma ännu och min bonus pappa <3 är så fantastisk tacksam för de.

Samt en underbar man Tack Jimmy för att du orkar finnas där ... ska bara försöka hitta tillbaka till kärlek och blommor men hur?

// Trötter

Jag lever varje dag precis som du ....en dag som aldrig åter kommer. Kan känna mig så otillräcklig. önska att jag gjort annorlunda men vissa upplevelser. Men man kan ju inte få de att göras om utan man får acceptera detta å lära sig och jag kan med detta säga att jag känner efter 40 har jag blívit en bättre människa. Jag ser på saker med andra ögon,jag känner att jag upskattar saker som sker mer och ser värdet i allt jag får till mig .

Jag har en stor sten i mitt hjärta  min älskade mamma..Min mamma är den del av mig som gjort att jag står här, visst har jag gjort många dumma val som jag får stå för och kämpa men min mamma har alltid gett mig verktyg ändå.... hon har även låtit mig stå för de jag gjort å gör ... att mamma alltd känt att jag är en viktig del att få vara den jag är....att alla människor är av värde oavsett vad vi är för individ och åsikter. TACK MAMMA tack för att du finns där . Jag kan inte nog tacka dig för allt .... för att du är där...tanken att förlora dig gör mig tokig även om vi alla ska dö pga ålderdomen... men vad gör jag utan dig?

Mamma jag ska kämpa å kriga för dig ...jag ska se till att allt blir till det bättre ..... Mår iallafall inte så bra just nu känslor som drar mig i fallet hela tiden ..men jag är stark....jag kämpar och jag älskar dig...TACK för att just jag får ta del av allt med dig å fått dela min dag då jag blev jimmys fru på er tomt ...att du ordnat så fint för mig å jimmy och Gabriels dop för 9 år sedan allt du gjort å gör är att bara finnas där..... kämpa de gör vi eller hur ? Jag älskar dig <3

Vinden susar.......jag känner stress en inre stress....ogillar 

Mer orkar jag inte skriva..är de slut nu ?????

// blogg

Ibland glider molnen lite snabbare förbi vårt himlavalv och månen lyser upp starkt på kvällen. Kylan biter sig fast i kinderna under stjärnhimlen där vi har alla våra saknade så tittar jag upp... jag ser å känner efter blundar och andas....visst lever jag och jag hör mitt hjärta bultar.....de rusat iväg...... jag har smärtor och har mediciner  men livet kan ingen medicinera emot ingen kan bota något som man har så ont av så själen vrider sig om...... jag får en del samtal av föräldrar fortfarande som ringer i sin starka smärta ....jag lider med dom....jag ogillar att allt flera får de här i sitt liv tyvärr. att de hände mig kan hända dig...ingen vet.....JAG vet att leva här och nu varje dag ....å vara tacksam känns skönt i hjärtat....jag orkar inte planera längre jag kan inte det.

Tårar trillar och hela den här månaden känns så tungt...så fruktansvärt tungt.....men de ska väl gå att vara ovanför vatte ytan....och de vet jag att jag klarar med lite flyt hjälp här och där....tack till er alla som orkar finnas där för mig ......när de ryker ur mitt skepp. saknar mitt glada jag som aldrig såg något jobbigt...men samtidigt så vill jag inte vara utan de jag fått i mitt liv heller.... jag vårdar detta å jag gör de med hjärtat... själen min kan ibland kännas gammal fast ändå inte.

Sov gott för er som kan sova

Tiden står väl liksom inte still eller? Jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på min första chef  som jag hade i företaget...hon värmer mitt härta och har hjälp mig så mycket genom en svår tid i livet. Jag tänker på en kollega eller 2 som även dom fanns där och stöttade på sitt sätt genom min kris då jag tappade förstådendet när min son dog.

Även min bästa vän som känner mig från topp till tå finns där för mig å jag för henne...minns hur du tog med min dotter på roligheter för att komma bort från de jobbiga hemma  och att du alltid ringde mig även om jag inte orka prata ...du gav inte upp. ÄLSKAR dig Titti

När jag fick bli fru Nore och dela hela mitt liv med den person som jag känner betyder så oerhört mycket för mig.... tänk att de är 8 år sedan ...... allt kryper iväg...jag önskar ibland att tiden fick rulla tillbaka å att man fick leva som man gjorde förr ..man arbetade för att få mat på bordet å de gjorde man på sin gård..... nu är allt ekonomi hit å dit arbte eller inte arbete osv.....

det kryper iväg........ även mina barn blir äldre vilket är fantastiskt att se hur dom utvecklas...och hur olika var och en av dom är

Min minsta lille kille han är ju inte så liten han heller..herregud snart ska även han börja skolan ...jag blir helt galen på vart tiden tar vägen..........................................