Gråter mig till sömns och kan inte andas. Hör hur de ekar i mitt huvud. Lilla mamma kämpa kämpa men jag ser dig bli  sämre. Du försöker införtala dig själv om att du nu är bättre redan och att du börjat äta lite. Men jag ser genom dig älskade mamma. Du mår inte alls bra. Du har får Leukemi och den sjukdomen är hemsk den är tuff och den kan besegras eller levas med ....men likaså kan den ta dig bort från mig och oss. Jag behöver dig ju ...du får inte lämna oss du måste kämpa snälla. Ge sjukdomen en käftsmäll en ordentlig sådan.  Du behöver oss nu å vi finns här ...jag kommer absolut inte släppa taget om dig mamma aldrig i livet. Men snälla se till att få näring i dig...se till att de här inte ska få besegra dig utan du ska besegra den. Min älskade mamma jag har bara dig du är den som är mitt allt och de är jobbigt att se dig förändras.... Jag skriker ut min ilska för jag orkar inte ha den i mig hela tiden.