Hösten är på intåg nu det är alldeles färggrant ute i naturen och löven faller sakta ner mot marken....jag går där och funderar på hur vackert de är ....jag behöver inte mycket för  att må bättre det räcker med naturen så känner jag mig friskare. För de är ju så att jag är inte fullt frisk....fast jag vill införtala  mig om att jag är de. Jag har ju metastaser i tarmen och äter cykostatika i tablett Form  Och de gör mig så dålig i mellanåt.... Men jag tillåter mig må dåligt då...men jag vill vara. Glad åh kännà livet som varje dag har något att ge mig...jag missar ju massor.....

Jag har lärt mig mycket det senaste tre åren som gått på både gott åh ont faktiskt....hur olika vi alla är och att vi får vara de...låta varandra vara oss åh inte tycka som andra känna som andra och ogilla andra bara för de. Jag låter de vara jag lär mig och passerar gå åh så går jag vidare de känns bra i själen. De som gör ont i mig är att höra hur andra blir behandlade och hur andra känner för andras beteende mot dem...jag blir så ledsen att de finns det överhuvudtaget ....kan man vara så ond som individ att man vill göra andra illa till mods? 

Tar öppet emot och frågar vad har du att ge mig? Vad är du för spännande individ som jag får ta del av i mitt liv? Kan jag lära mig något nytt? Kan jag ge dig något? Att vara öppen och inlevelse rik på att vara nyfiken ger mig kraft av vilja ..

Jag hoppas att en vacker dag i min stunds vila mot att lämna detta liv kunna se mitt liv till någons nytta och att jag lämnat något bra efter mig. Jag hoppas så att jag aldrig slutar lära mig nya saker tills döden tar mig åt ett annat liv.

Tack för idag