Ibland glider molnen lite snabbare förbi vårt himlavalv och månen lyser upp starkt på kvällen. Kylan biter sig fast i kinderna under stjärnhimlen där vi har alla våra saknade så tittar jag upp... jag ser å känner efter blundar och andas....visst lever jag och jag hör mitt hjärta bultar.....de rusat iväg...... jag har smärtor och har mediciner  men livet kan ingen medicinera emot ingen kan bota något som man har så ont av så själen vrider sig om...... jag får en del samtal av föräldrar fortfarande som ringer i sin starka smärta ....jag lider med dom....jag ogillar att allt flera får de här i sitt liv tyvärr. att de hände mig kan hända dig...ingen vet.....JAG vet att leva här och nu varje dag ....å vara tacksam känns skönt i hjärtat....jag orkar inte planera längre jag kan inte det.

Tårar trillar och hela den här månaden känns så tungt...så fruktansvärt tungt.....men de ska väl gå att vara ovanför vatte ytan....och de vet jag att jag klarar med lite flyt hjälp här och där....tack till er alla som orkar finnas där för mig ......när de ryker ur mitt skepp. saknar mitt glada jag som aldrig såg något jobbigt...men samtidigt så vill jag inte vara utan de jag fått i mitt liv heller.... jag vårdar detta å jag gör de med hjärtat... själen min kan ibland kännas gammal fast ändå inte.

Sov gott för er som kan sova